beztefar.blogg.se

Du är snyggast i världen och jag älskar dig. Du är fan snyggast i världen 

 

Less och arg men vet inte vem jag ska vara arg på. Våra själar är perfekta för varandra och det krossar mitt hjärta när du säger att det inte känns rätt. Hade vi varit rätt om vi inte var dom vi är? Bara två själar

 

Din galenskap, tryggheten. Tryggheten du sveper om mig med. Du är så god, så varm och så perfekt men du är långt ifrån perfekt. Samma med mig och det är det som krockar. Så jääääävla snygg och vacker på insidan och ut. 

 

- Du, visst kan vi vara vänner efter detta? Jag inser mer och mer hur tungt det känns utan dig, vi behöver kanske inte vara med varandra så mycket på en gång men att inte vara med dig alls som vän eller inte känns förjävligt.

- Ja absolut vill jag att vi ska vara vänner, kommer gå under annars :o Vi får fan se till att skapa en fungerande vänskap för jag klarar mig iaf inte utan dig. Låter det som en plan?

- Ja samma här känns det som. Jag tror det kommer gå bra eftersom vi båda vill det. Även om vi kanske inte passade så bra i ett förhållande tillsammans så är du en underbar person onekligen och jag minns innan när vi hade våran (bibliotekstid) så hade jag sjukt kul med dig och det vill jag behålla. Och även fast det här är piss så är jag glad för det vi hade. Du kommer alltid vara min Anna:)

- Håller verkligen med om allt! Och du kommer alltid vara min sid :)

- Helst av allt skulle jag vilja ha dig här, allt känns så jävla konstigt nu. Ska försöka sova så jag tar mig till skolan imorn. Du får ha det bra Anna sov gott och ta hand om dig kram.

- Ja det känns jättekonstigt, vet som inte vars jag ska he mig. Godnatt, sov sött och kram

Nu har jag funderat i duschen och äntligen kommit fram till någonting:

Din poäng var att jag inte ska basera mina argument på en falsk uppfattning om vad som hänt. Det hade jag velat att du sa innan du började berätta om midsommar och moz i hagaparken osv. En kortfattad version av poängen så att jag får en röd tråd att förhålla mig till medan du berättar.

 

Eftersom jag även försökte komma till en poäng och var upptagen med det i mitt huvud så förstod inte jag att du faktiskt hade en poäng som DU ville komma till, jag uppfattade det som att du enbart försvarade dig (vilket är helt förståeligt, det är klart att du ska rätta när jag har fel bild av situationen) när du berättade hur det egentligen gått till, och den känslan förstärktes bara av att du var förbannad. Jag var så inställd på att komma fram till min egen poäng (vilken den nu än var - det var den poängen jag försökte komma till innan jag insåg att jag använde midsommar-exemplet för att slippa inse att det som jag kände i köket låg på mitt eget ansvar) och jag kommer ihåg att jag tänkte att vad som FAKTISKT hänt på midsommar var orelevant för min poäng (dumt nog, hur skulle det inte kunna vara relevant?) så jag lyssnade på dig bara för att jag ville höra vad som hänt, inte för att jag trodde att du hade någon poäng med det hela eftersom jag trodde att du bara försvarade dig. Om du från början lugnt och sansat hade sagt att "anledningen till varför jag vill förklara hur det egentligen gick till är för att ingenting du säger från och med nu kan vara ett giltigt argument när du baserar dom på falska grunder, så lyssna på det här" och du kanske till och med sa något i den stilen men jag var för upptagen med mina egna tankar. SÅ - slutligen: När vi diskuterar eller bråkar, klargör INNAN du ger dig in i en lång berättelse/förklaring varför du gör det - alltså en kortfattad version av poängen innan du börjar så att jag vet varför du tar upp det. Då kan jag enklare pussla ihop pusslet medan du pratar. Jag menar inte att detta är något som du ska göra hela tiden i vardagen, verkligen inte, utan bara då det är väldigt viktigt att jag förstår precis vad du menar som tex då vi bråkar eller diskuterar häftigt

 

Jag gjorde många fel inatt, jag var trångsynt och lyssnade inte ordentligt.

 

Just den här situationen var speciell för att det vi pratade om var tillfällen då du varit riktigt arg och blivit fel-behandlad så det är inte konstigt att du brusar upp. Men om vi bortser från just det som hände inatt: Det enda jag ber av dig egentligen är att du ska kunna hålla dig lugn och sansad när vi bråkar och att du inte tar mig på orden - ord är extremt förvirrande för mig, speciellt när jag känner att "nu jävlar måste jag säga detta på rätt sätt annars blir det kaos" för det är alltid då det blir kaos också. Ju mer press jag har på mig desto sämre går det, så förstår du inte vad jag menar eller om det låter helt idiotiskt i dina öron - fråga - då får jag en chans att få fram vad jag faktiskt menar.

Jag hoppas du förstår något av detta, det känns som att jag är ganska osammanhängande

* Operation Northwoods

* Seymour Hersh:es bok om national security

* FEMA-camps

* HR2749 - Food saftey act?

* The president's executive orders

* Martial law

Bilder tagna igår runt 19.30, 27/8. Ett streck av regnbåge på ena sidan av himlen trots att det inte regnade. Kan dock förklaras med att det regnade en bit bort. En fläck regnbåge borta i molnen och strimmig himmel. Har aldrig sett en regnbåge i en fläck förut

Länge sen bloggi. Tänker bara på dig när jag har ångest. När jag är splittrad osv. I torsdags gjorde jag något skämmigt hos mina musikervänner. När de repade satt jag och en eller två till tjejer som publik och Johan säger något som att vi alla ska komma upp och stå i en cirkel. Jag förstår inte riktigt om det är det han menar eller om han sa något annat men han kollade rätt på mig med armarna rätt ut åt sidorna. Jag sitter där, ganska hög, och börjar skämmas över att jag inte tagit tillfället i akt och sprugit upp dit till dem för att vara med i gemenskapen. Så jag peppar mig själv (för jag är ganska skraj för att kasta mig in i situationer sådär) till att ställa mig upp, gå dit och stå och digga med dom. Jag ställer mig där, lite obekväm med situationen men tänker att "vadfan nu kör vi" för att jag har bestämt mig för att, och faktiskt börjat tänja på mina gränser mer och mer nuförtiden. Men eftersom jag inte var bekväm så kunde jag inte släppa loss och digga till den sköna musiken utan det vart någon konstig blandning av att vara i otakt, och av att se vad mitt ego gör mig till i vad som kändes som ett blått, kallt operationsljus. Där stod jag utan taktkänsla, med händerna i håret och konstiga rörelser med höfterna. Så jävla fult! Så jävla ÄCKLIGT! Att min hybris gör mig till en åmande och oengagerad liten slyna som fiskar efter uppmärksamhet genom sin kropp och inget annat. så jäääääääävla ÄCKLIG. Pinsamt. Jag har skämts över det där i ca tre dagar nu och äntligen börjar ångesten lätta litegrann. Jag skrev ned lite i min anteckningsbok om detta.

 

Vad jag gjorde fel:

- Tog inte vara på tillfället som visade sig

- Kände inte in situationen utan körde på ändå

- Skämdes lite över att jag inte tagit min chans och trodde automatiskt att det skulle bli bättre av att kasta mig in i en okänd situation

- Försökte spela på min sexuella sida (som vanligt) och det blev bara fjantigt istället

 

Vad jag har lärt mig:

- Att lära känna en situation/grupp innan jag kastar mig in i den

- Att min sexuella utstrålning inte passar alltid, allra minst i grupper/situationer med stark VÄNSKAPLIG aura

- Ta tillvara på chanser du får

- Skäms inte över att du inte är perfekt

 

Den sista punkten är det jag jobbar med just nu. Jag fattar inte det här med att jag skäms över så himla mycket. Jag skäms över att jag inte är perfekt, att jag inte kan uttrycka mig eller improvisera osv osv osv. Sen skäms jag över att jag skäms över allt det här. SKAM. Vad har det med för chakra att göra? Sakral, helt säkert. Måste kolla upp. Fortsätt kämpa Anna, du har kommit en lång väg i din utveckling! Låt inte ett misstag som detta knäcka dig och din självkänsla. Alla gör fel, även du, och det är inget konstigt med det. Det är mänskligt och när du försonas med tanken på att du inte är perfekt kommer du må mycket bättre och kunna uttrycka dig utan att skämmas eller oroa dig. Kram älskling

These are the days when I can't forgive myself
Seeing those picture of you with someone else
I wish you were here to turn darkness into light
If you were here, tonight

I'd find a million ways to say I love you
Sing a million songs to make you smile
But I can't turn back time
And I can't make you mine
It's impossible

Don't ever think that I'm proud of what I've done
What we had in common, now it's gone

------------------------------------------------------------------------------------------

Eget ansvar. Vad är det egentligen?

Det handlar om att jag ska förstå att jag ansvarar för mitt eget liv. Att det är jag som står för mina upp och nedgångar, jag som kämpar för mina mål och jag som skapar mitt eget mående. Man kan ju välja mellan glädje och misär, eller hur? EGET ANSVAR. Alla livets omständigheter går att spåra tillbaka till en själv.

Jag har lungcancer: Jag har rökt för mycket cigg

Jag är tjock: Jag äter för mycket/tränar för lite

Jag har dålig frånvaro: Jag har dålig självdisciplin

Jag blir dumpad av min flickvän: Jag var otrogen/jag har inte satsat på förhållandet

Min farsa slår mig: Jag käftar tillbaka/jag lyssnar inte på vad han säger

Jag skjuter subutex: Jag är en idiot/jag har ingen självrespekt

Min pojkvän behandlar mig som skit: Om jag bara hade gjort så, gör så, behandlar han mig inte på det viset/jag är inte värd någonting så varför inte?

 

Det är svårt att veta var man ska dra gränsen. När slutar det vara mitt fel? Kan det alltid vara mitt fel? Till viss del, ja. Det är sällan man inte har något med saken att göra, så i princip är det ju alltid ens eget fel. Ens eget ansvar. Hur ska man veta hur stor del man är ansvarig för?

 

Ugh tankarna snurrar på som vanligt. Huvudvärk och tårar och när blev den här bloggen värstaste emohörnan haha. Men det är skönt att skriva av sig lite av det som ligger på repeat uppe i gammhjärnan

 

LOL

Vad är felet

Varför ska det vara så svårt att fatta vad som är fel

Eller rätt. Jag fattar ju för fan ingenting!

 

Usch för fylla

Usch för mitt avståndstagande. Varfööööööööööööööööör håller jag PÅ SÅ. Jag kommer förmodligen göra så mot Sebbe tillslut. Jag gör det mot Lucas just nu. Jag har gjort det mot Robin och Andrej. Jag gör det mot alla som tycker om mig på ett sätt som är starkare än vänskap. FUCK fakk fack fucking fak

Är det Alex som lyckades koppla om min hjärna? Hade jag kunnat bete mig normalt mot killar nu om vi aldrig träffats? Jag kände mig så maktlös så länge. Nu har jag all makt över dem och jag klamrar mig krampaktigt fast i den.

Handlar det om Alex? Handlar det fortfarande om Alex? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH

Mitt namn är Anna men ni kan kalla mig Dorian Gray.

Min förruttnande själ har det vackraste ansiktet

Förtrollande utstrålning

Lockande blick

Ett leende som värmer alla hjärtan

En förruttnande själ som lovar dig allt det du aldrig kommer få

Perversa lekar

Som alltid går precis ett steg för långt

Jag är på en hopplös jakt

Stilla mina lustar, slå mig sönder och samman

Låt mig dricka ditt blod

Låt mig krossa ditt hjärta

Låt mig använda dig

Och kasta bort dig som en vante

 

Jag kan göra vad jag vill

 

Speglar reflekterar min fysiska skönhet

Ni vill inte ha mig

Ni vill inte se mig som den jag är och därför kommer ni aldrig göra det

Ni vill ha den lilla flicka ni ser i spegeln

Jag vill inte se mig som den jag är

 

Spring lilla flicka

 

 

Pratade med kuratorn idag! Första gången jag ser någon poäng med det, annars har det bara varit "neeeej men vadå, jag behöver ingen hjälp". STUPIDO. Kom ihåg hur otroligt givande det är att höra en objektiv och proffesionell männsikas åsikt! Som ser helheten istället för att springa vilse på stigar som blir snävare och snävare.

Min energibank:

 

Inkomst   Utgift

Evelina    Lucas

Josefin    Jocke

Robin      Pa100

Mandi     Rehab

Träna      Pappa

Mamma  Andrej

Frida

Sol

Frisk luft

Kira

Jag väntar på någonting. Jag väntar på en ny kärlek, en första kyss, ett oväntat men intensivt sexuellt möte. Det sliter och drar försiktigt i min kropp, gör sig ständigt påmint med längtan efter trånande blickar på mina läppar, dina läppar. LÄPPAR

Växlar jag min blick mellan dina ögon och dina läppar skapar jag direkt sexuell spänning. Att medvetet "råka" låta dig se att jag stirrade på dina läppar när du pratade och kollade på någon annan, för att sedan vända blicken mot mig, är så genialiskt. Men jag vill inte göra sådär, nu vill jag inte rida på vågen min sexuella utstrålning skapar. Jag vill faktiskt bara låta saker ta sin tid, men jag tillåter inte mig själv att sluta

Jag älskar spänningen så jävla mycket. Men nu ser jag vad den gör med mig, med dig, och jag vill inte längre. Inte lika mycket. Jag vill kunna stänga av och på som jag vill. Kontroll

Jag vet inte vem jag vill ha, men jag vill ha det jag inte har. Vilken sjuk grej

 

 

Jag hittade henne på golvet bredvid pianot. Ansiktet nedåt, lite trasig, lite böjd. Fundersam plockar jag upp henne från marken, sliter bort en överflödig del och undrar var hon har sin plats. 

Hon stirrar på mig medan jag vandrar runt i lägenheten. Det är inte mitt uppdrag att hitta hennes plats, det klarar hon nog av själv. Jag lägger henne i pianot, där är hon trygg. Men trygghet räcker inte. Hon vill följa med ut på äventyr. Hon vill uppleva världen. Så jag ska visa henne världen

Andrew rushed towards the bus with haste. He accidentally tripped and fell over a tough little poodle. It turned its head towards Andrews’s broken, fallen body with crazy-mad blood-lust. The poodle cried out a shriek worthy a dragon and came leaping towards him for the kill. Andrew feared failure – he was NOT going to lose a battle to a little poodle. He grabbed a handful old rucola and almond pesto from the gutter. The mouldy gew hit the dog in the face. Andrew would not be made a fool of. 

Blonde hair falls, forgotten story through pain

A chainsaw through young flesh, one two three four

His bright dead coat painted red, he’s insane

They fall to pieces, a divided core

 

Is it my turn? I stole his darkened sight

Follow my thread out to a wind so fresh

A hurl, slump, drop, break, make the final flight

From the sound of a chainsaw through young flesh

 

“Take my hand!” Let your sword devour Death

Doubtlessly you save me and take the fall

My single fear turns dual of red dead breath

From a gruesome story hard to recall

 

With you gone, trapped as his permanent thresh

I run from the chainsaw that craves my flesh

Kärlek. Att jag aldrig förstår mig på det. Det sliter, bultar, expanderar och bubblar i mitt bröst efter fem minuter med dig, men är det bara ett gammalt beroende som kickar in? Ja, kärlek är ju ett beroende. Och jag vet att det aldrig kommer gå över

Det är okej, sålänge jag inte fastnar i din välformade fälla som du inte ens vet att du konstruerat. Älska älska älskar dig ditt jävla svin. Du din vackra varelse med guldlysande hud och trygga händer. Mjuka läppar, buskiga ögonbryn, varenda millimeter av ditt varande jag känner igen

Som skjuter rysningar och varma mysblickar genom hela mitt varande jag känner igen. Vårt varande för vi är en. Vi var en, är en. Jag känner det men du säger att jag inte känner dig. Det gör jag inte. Men jag känner oss, för vi är också en människa.

Snälla säg att du älskar mig också, jag blir så osäker när jag inte vet. Även om det inte spelar någon roll i slutändan så snälla 

Säg att du älskar mig också

Annars vet jag inte var jag ska ta vägen, även om det inte spelar någon roll i slutändan

Du och jag är en krossad dröm

Du är min dröm, säg att jag är din. Jag vet att jag är din men detta eviga tvivel

Inte för att det spelar någon roll. 

Men kanske gör det det eftersom jag inte kan sluta tjata om att det inte spelar någon roll

Jävla skit

Alex du och din jävla personlighet

Det är inte du. Allt du gör är inte du. Jag kan laga dig om du ger mig nog tid. Om du kan öppna dig nån jävla gång

Jävla Alex

Jag ska döda dig

Nej. Mig. Jag ska döda mig.

Nu kommer jag bort från ämnet men egentligen inte, för du dödade mig. Nästan. Jag överlevde och det var fan inte tack vare dig

Det var tack vare mig. Jag räddade mig själv. Nu är det min tur att rädda dig från dig själv

wohwohwoh oh no yes oh onononooononononoonono

bröd katt

skrållan jamar under ögonkontakt

låter oss vara men smyger lägligt in i atmosfären

hud är underbart och du är jag

jag är du

kan du läsa mina tankar? 

tankar hela jävla kvällen

tics med panikslaget mönster, hur kan en trivial idé sätta sig så i kroppen

vi faller offer för vår brilijans, offer offer offer 

kanske två trassliga tankegångar kan bli kyssar

kanske ja kanske ja

jag kanske är förälskad. kanske jag kanske du

symbiosen blir nästan för intensiv men varför skriver jag för när jag aldrig upplevt något liknande, något så enormt ofattbart att vi har samma tankar, lösningar, kroppar kärlek trygghet hud hudhud. this is a new beginning

underbara människa