beztefar.blogg.se

Nu har jag funderat i duschen och äntligen kommit fram till någonting:

Din poäng var att jag inte ska basera mina argument på en falsk uppfattning om vad som hänt. Det hade jag velat att du sa innan du började berätta om midsommar och moz i hagaparken osv. En kortfattad version av poängen så att jag får en röd tråd att förhålla mig till medan du berättar.

 

Eftersom jag även försökte komma till en poäng och var upptagen med det i mitt huvud så förstod inte jag att du faktiskt hade en poäng som DU ville komma till, jag uppfattade det som att du enbart försvarade dig (vilket är helt förståeligt, det är klart att du ska rätta när jag har fel bild av situationen) när du berättade hur det egentligen gått till, och den känslan förstärktes bara av att du var förbannad. Jag var så inställd på att komma fram till min egen poäng (vilken den nu än var - det var den poängen jag försökte komma till innan jag insåg att jag använde midsommar-exemplet för att slippa inse att det som jag kände i köket låg på mitt eget ansvar) och jag kommer ihåg att jag tänkte att vad som FAKTISKT hänt på midsommar var orelevant för min poäng (dumt nog, hur skulle det inte kunna vara relevant?) så jag lyssnade på dig bara för att jag ville höra vad som hänt, inte för att jag trodde att du hade någon poäng med det hela eftersom jag trodde att du bara försvarade dig. Om du från början lugnt och sansat hade sagt att "anledningen till varför jag vill förklara hur det egentligen gick till är för att ingenting du säger från och med nu kan vara ett giltigt argument när du baserar dom på falska grunder, så lyssna på det här" och du kanske till och med sa något i den stilen men jag var för upptagen med mina egna tankar. SÅ - slutligen: När vi diskuterar eller bråkar, klargör INNAN du ger dig in i en lång berättelse/förklaring varför du gör det - alltså en kortfattad version av poängen innan du börjar så att jag vet varför du tar upp det. Då kan jag enklare pussla ihop pusslet medan du pratar. Jag menar inte att detta är något som du ska göra hela tiden i vardagen, verkligen inte, utan bara då det är väldigt viktigt att jag förstår precis vad du menar som tex då vi bråkar eller diskuterar häftigt

 

Jag gjorde många fel inatt, jag var trångsynt och lyssnade inte ordentligt.

 

Just den här situationen var speciell för att det vi pratade om var tillfällen då du varit riktigt arg och blivit fel-behandlad så det är inte konstigt att du brusar upp. Men om vi bortser från just det som hände inatt: Det enda jag ber av dig egentligen är att du ska kunna hålla dig lugn och sansad när vi bråkar och att du inte tar mig på orden - ord är extremt förvirrande för mig, speciellt när jag känner att "nu jävlar måste jag säga detta på rätt sätt annars blir det kaos" för det är alltid då det blir kaos också. Ju mer press jag har på mig desto sämre går det, så förstår du inte vad jag menar eller om det låter helt idiotiskt i dina öron - fråga - då får jag en chans att få fram vad jag faktiskt menar.

Jag hoppas du förstår något av detta, det känns som att jag är ganska osammanhängande